Tja tja bloggen!
Kategori: Allmänt
Satan vad dålig jag har varit på att skriva i veckan. Beror väl i och för sig mest att det inte har hänt så mycket. De senaste dagarna har sett i stort sett likadana som de tidigare. Jag lever som en tonåring. Kliver upp mellan 10-11, kör mitt första rehabpass, käkar 3 rostade mackor, propud och ett glas o´boy. Viktigt med en bra start på dagen! Sedan ligger jag i soffan och kollar på film, spelar Fifa, läser eller pysslar med lite träningsplanering. Sedan 14.20 ringer larmet för rehabpass nr2. Efter det lägger jag på lite kyla och återgår till jobbet i soffan. Sedan kan det börja kurra lite i magen, då hoppas man att det finns något snabbt att värma på. 18.20 ringer alarm nr 3. Efter det slappar man lite i soffan, med kyla på knät och 99 gånger av 100 är det sport på tv. Rundar av kvällsmyset med rehabpass nr 4 klockan 22.20. Kyla och soffan. Avslutar dagen med att påbörja den nya dagen genom att vara uppe alldeles för länge. Alarmet ringer för en ny dag och snoozar för många gånger så tillslut slutar det att ringa. Har hänt att jag sovit en aning för länge ett par dagar.
Jag har lovat Lina att det blir ändring när jag får komma till gymmet och träna.
Det är många omkring mig som beklagar sig och tycker synd om mig för att man bara kan vara hemma, ”jag skulle inte klara av det”, ”jag skulle krypa på väggarna” osv. Till er som känner så. Snälla chilla, lär er att ta det lite lugnt. I’m living the dream baby! Fan det är så jävla skönt! Förutom knät så klart, skulle ju vara skönt att kunna gå riktigt och kunna röra sig obehindrat. Men annars att bara ligga och ta det lugnt, inga måsten, det är nice. Jag saknar så klart att kunna aktivera mig, fotbollen och allt det där. Men jag har inga problem att ta det lugnt. Många har problemet att det måste hända något hela tiden, kan inte sitta still. Jag kan svara ärligt från hjärtat, det problemet har inte jag. Så blir jag någon gång ekonomiskt oberoende och jag inte är och tränar, så vet ni vart ni hittar mig.
Känslan i knät är lite bättre, fortsatt stel på morgonen vid första passet, sedan känns det stelt/otäck i knät när jag legat utsträck ett tag och ska böja och vice versa. Men känslan är att jag är i fas. Ska till fysioterapeuten imorgon och ta bort ortosen, halleluja! Känns äntligen som att komma igång på riktigt. Förhoppningsvis börja på i gymmet och någon träning för flåset. Man är ju inte i toppform precis. Viktigast imorgon är att hon bedömer att rörligheten är bra, speciellt utsträckningen. Ju längre tid det tar ju svårare är det att få det bra. Men tror att jag kan få ut i alla fall nästintill full utsträckning. Ser bra ut när jag ligger på golvet och sträcker ut, svårare att se när jag står och det är fortsatt pga att knät inte ser ut som det friska benet och så klart att de få muskler man hade innan är borta.
Har gått några korta sträckor utan kryckor och det ska nog gå bra att sluta med dom inom de närmaste dagarna. Se vad som sägs imorgon. Jag går inte som en pirat längre så det är positivt.
Igår var jag och Lina på Magnus Betnér i Gävle, väldigt bra. Enda minus var att det inte var anpassade sittplatser för personer med långa ben med ortos. Fick låna lite benutrymme från Lina så det gick okej. Övrigt bra stand up.
Nu längtar jag bara tills imorgon och hoppas att allt ser bra ut och att jag får stegra belastningen. På återseende imorgon, ta det lugnt så länge!
