Vecka 3
Kategori: Allmänt
Ja då har det gått snart en vecka med 90 grader på ortosen. Kan väl säga att det fortsätter sakta men säkert framåt, kanske lite långsammare den här veckan dock. Första rehabpasset på förmiddagarna är det extra stelt och ömt, men efter en stund så känns det bättre och bättre. Kan känna av speciellt efter övningen där jag ska ha passiv sträckning i ca 10 min är jag väldigt stel och öm i knät de första sekunderna. Känns som det är lite svullnad i knät och att det eventuellt blir mer efter rehab passen. Har börjat med kyla efter varje pass och ligger i högläge. Har även börjat lite lätt med träning av överkroppen, och satan i gatan vad tråkigt det är! Otroligt svårt med motivationen för den träningen just nu, vill bara komma till gymmet och ha ett upplagt program så jag kan borra ner skallen och köra. Inom två veckor är jag nog där.
Var ut på en längre tur i lördags. Var till Gävle på julbord och match mellan Brynäs – Växjö med farsan, Chia och faster Eva. Mycket god mat och ganska bra match. Blev tillslut seger för Brynäs efter övertid så det får man väl vara nöjd med. Annars var det en väldigt fin inramning med Game for UNICEF där barnen fick vara i fokus. Hjälpte till som speaker, matchintervju i paus osv. Även tiger toss, där publiken från läktaren kastade in mjukisdjur på isen vid Brynäs första mål som senare gick till klappakuten som ger till barn som kanske har föräldrar som inte har råd att köpa julklappar. Fint initiativ!
Övrigt blev det en del belastning för knät. Blev mycket sitta så blev stel och kände lite smärta under kvällen. Provade även att ha ortosen utanför på byxorna vilket kändes bra till en början men blev obekvämt ju längre tiden gick och tillslut körde jag utan vilket var mycket skönare. Även fast knät blev ömt efter kvällen så behövs det utsättas lite mer för belastning med tiden för att man ska komma framåt.
På tisdag nästa vecka ska jag ta bort ortosen och träffa fysioterapeuten. Hoppas få bra svar och att hon tycker det går åt rätt håll.
Något som jag glömt att skriva om tidigare är att råkar du ut för en liknande skada som min så se till att ha en sjukgymnast/fysioterapeut som du litar på och känner förtroende för. Eftersom det är en stor skada och det är lång rehabperiod krävs det otrolig disciplin och ett stenhårt jobb. Då är det otroligt skönt att ha en person som du alltid kan vända dig till och är kunnig. Jag har varit till en del i min karriär med diverse olika skador och tycker att det kan skilja otroligt mycket. Inte bara i kunskap, utan även hur du blir omhändertagen och att du känner att personen du är hos bryr sig.
Jag hörde av mig direkt till samma person som hjälpte mig vid förra skadan och hon ställde upp igem vilket betyder otroligt mycket för mig. Kan säga att hon hade en stor del till att jag tog mig igenom förra skadan. Jag kunde höra av mig till henne vid minsta frågetecken, fick någon övning för problemet, blev det inte bra fick jag en tid att kolla upp det snabbt. Jag lovar att det blir många tankar under vägen tillbaka till sporten, ska det kännas så, är det något fel, osv. Då betyder det mycket att kunna vända sig till någon som verkligen tar sig tid. Har träffat många där det känns som de knappt bryr sig, käka voltaren, träna på osv.
Det är ett råd som jag vill ge er som är skadade eller i framtiden råkar ut för något liknande (peppar, peppar). Det låter väl logiskt, ja vet, men jag lovar er, ta inte första bästa, eller hen är lämplig för det är nära osv om det inte känns bra. Du ska ha rätt magkänsla. Hon jag går till håller till i Hudiksvall och jag skulle åka dit varje dag i veckan om det behövdes. Sen finns det absolut personer i närheten eller i Bollnäs som också är bra. Jag säger inte att ni måste lämna kommunen för bra hjälp, bara att ni hittar en person som ni litar på och känner förtroende för. Det är precis som i din sport, arbetsliv och privatliv. Tror du inte på det, så kommer du inte ge 100%.
